"Måttet på hur mycket man har gjort för andra i ett fritt samhälle är hur rik man lyckas bli"

"Måttet på hur mycket man har gjort för andra i ett fritt samhälle är hur rik man lyckas bli" (Johnny Munkhammar på Aftonbladet Debatt)

Jag vet inte vad jag ska säga. Det är...jag vet inte vad jag ska säga.

Jeffrey Skilling och Kenneth Lay blev duktigt rika i Enron. Företaget gick det däremot ganska illa för, de anställda också. Har deras s.k. "konstruktiva girighet" gjort det så fantastiskt mycket bättre för mänskligheten?

Jag kan faktiskt köpa att många framgångsrika företagare har gjort mycket för många när de byggt sin förmögenhet. De har i många fall betalat kopiösa mängder skatt, de har också skapat enormt många arbetstillfällen. Sådant räknas!

Men att hur rik man är skulle vara ett mått på hur mycket man gjort för andra, att det skulle vara någon form av allmän sanning, är ett så fånigt påstående att man baxnar. Munkhammars bild av kapitalismen är överlag så starkt idealiserad att det är svårt att någonsin ta honom på allvar. Ta följande citat:

"I ett fritt samhälle kan den som föds i en hydda bli börsdirektör, där avgör den egna förmågan; en meritokrati"

I Munkhammars fantasivärld är människors sociala bakgrund, kontakter eller förmögenhet inte en faktor i fria kapitalistiska samhällen. Är du fattig är det därför helt och hållet ditt eget fel - det är ju bara den egna förmågan som avgör; en meritokrati. Ibland undrar jag vilken planet Johnny Munkhammar egentligen kommer ifrån.

Läs gärna det tidigare inlägget som kommenterar hans något förvirrade syn på inkomstskillnader och social mobilitet nedan.