SR och SVT är knappast vidare vänstervridna

De moderata riksdagsledamöterna Jan R Andersson och Peder Wachtmeister har motionerat om att regeringen bör tillsätta en utredning för att granska vad de ser som en vänstervridning hos SR och SVT. Jag måste säga att jag har svårt att se någon vänstervridning - snarare har man väl på senare tid varit allt för undfallande och inte i tillräckligt mån kritiskt granskat t.ex. propagandistiskt nyspråk om "utanförskapet", konfronterat allianspolitiker som står och pratar goja om LAS effekter på ungdomsarbetslösheten osv. En regering bör väl för övrigt hårdgranskas, oavsett partifärg.

Kanske upprörs moderaterna över att public service-medierna inte i samma utsträckning som Dagens Nyheter är villiga propagandaorgan.

DN använder sig systematiskt av hårdvinklade opinionsundersökningar - eller selektiva läsningar av de undersökningar som verkar seriösa för att hamra in budskapet att regeringens politik är "åh så populär även bland LO-folket". I den senaste menar man att allt fler rödgröna väljare tar "Reinfeldts parti" bara för att många anser sig kortsiktigt ha "gynnats" av regeringens skattesänkningar. Det har jag också, personligen gynnats alltså, på kort sikt, det betyder inte att jag eller andra som tänker som jag gillar politiken. Tvärtom - jag anser att den i många avseenden är direkt katastrofal.

Att medierna i Sverige skulle vara vänstervridna är kvalificerat nonsens. Den svenska högern verkar tragiskt nog dra sig allt mer mot den överdrivna och kunskapsfientliga retorik vi sett hos de amerikanska republikanerna på senare år. Andersson och Wachtmeister ekar Rush Limbaugh och Bill O´Reilly, på samma sätt som Hägglund rakt av har stulit kulturkrigskonceptet. Det är oroväckande, för att uttrycka sig milt. Vad man försöker göra är att relativisera kritik - när regeringen får kritik vill man helt enkelt inte besvara den med sakargument, man vill istället ha det till att det bara är "den radikala vänsteröverheten" som protesterar, "elitisterna" som inte står ut med att högern företräder "verklighetens folk" - den hårt arbetande "vanliga människan" och att kritiken därmed inte förtjänar ett ordentligt svar.

Klassisk högerpopulism när den är som värst.

Andra bloggar: Ett hjärta rött, Kulturbloggen