Guldfiskar

Ekot uppmärksammar att flera av toppkandidaterna i EU-parlamentsvalet varit soffliggare i tidigare val. Egentligen är det väl inte mycket att hänga upp sig på - men jag kan inte låta bli att tycka att flera av dem verkar tycka det är nödvändigt att ducka, och värja sig mot frågorna ekots reporter ställer.

Vad som är allra mest spännande är den plötsliga minnesförlusten, eller det annars fantastiskt usla minnet. Hur svårt är det att komma ihåg om man röstat i tidigare val?

"Jag är liksom litet osäker på om jag har gjort det eller inte. Det var ju några år sedan. Jag minns faktiskt inte om jag gjorde det", säger Margareta Sandstedt, tvåa på Sverigedemokraternas lista.

"[...] det är omöjligt att veta. Det var många år sedan.".

Är Margareta Sandstedt en guldfisk?

Det är svårt att ta en kandidat på allvar som inte kan "komma ihåg" sådana här saker. Jag tvivlar för övrigt på att hon faktiskt inte minns. Hon har helt enkelt inte röstat, något som man kan försvara på annat, rimligare, sätt, som hennes partikollega Sven-Olof Sällström som menar att han tidigare inte varit tillräckligt engagerad i politiken. Man måste ju faktiskt inte ha varit engagerad i politiken från födseln.

Å andra sidan menar han samtidigt att han inte röstade för att "det var ingen som sa åt mig att, du behöver gå och rösta nu för att vi ska få rätt personer i parlamentet"."

Inte vidare förtroendeingivande, kan tyckas.

Moderaternas Kristoffer Fjellner å sin sida uttrycker det så här: "Om det var så att jag inte skulle ha röstat är det något jag ångrar i dag, just för att då missade jag en chans att påverka det som jag i dag vet påverkar mig så otroligt mycket."

Om det var så...han minns alltså inte han heller, eller låtsas som att han inte gör det. Jag vet inte vilket som är värst. Tråkigt eftersom resten av svaret hade fungerat alldeles utmärkt om han bara bestämt sig för att inte försöka ducka.

Ps. Jag är för övrigt medveten om att det där med guldfiskars dåliga minne är en faktoid.

Socialstyrelsens "mörka och kalla sida"

Sydsvenskan hävdar i ledaren den 15/5 att socialstyrelsens hälso- och sjukvårdsrapport för 2009 för tankarna till makarna Myrdal och en "mörk och kall sida" av det socialdemokratiska välfärdssamhället: "den översåtliga blicken, den obetvingliga lusten hos dem som anser sig veta bättre att lägga andras liv tillrätta. Förmynderiet.".

Hmm. Vad är det egentligen socialstyrelsen skriver i den där rapporten?

Jo, man påpekar helt enkelt att många av de hälsoproblem människor har bottnar i livsstilsval och ibland osunda vanor som rökning, för stor alkoholkonsumtion, dåligt med motion och så vidare. Därför vill man arbeta mer förebyggande, informera mer om hälsofrågor och sambanden mellan dålig hälsa och olika livsstilsval.

Är det verkligen förmynderi?

Jomän. Den borgerliga bloggaren Dick Erixon kommenterar: "Det värmer i hjärtat att se att Sydsvenskan har en borgerlig människosyn, där människor inte bara är kugghjul i ett kollektivistiskt samhälle. Människor har rätt att besluta över sina egna liv, och de kan göra avvägningar som andra kanske inte skulle göra. Det tillhör livet. Och att människor inte är ofelbara är en insikt som borde finnas med i samhällsdebatten. Och det utan att tillgripa tvång och förmynderi från statens sida."

Det är bara det att det inte finns någonting i socialstyrelsens rapport som handlar om "tvång och förmynderi".

Faktum är att socialstyrelsen i sammanfattningen skriver: "Patientfokuserad hälso- och sjukvård innebär att vården ges med respekt och lyhördhet inför den enskilda individens specifika behov, förväntningar och värderingar.".

Det finns ibland en märklig tendens bland borgerliga sympatisörer att överhuvudtaget se information från myndighter som "pekpinnar" och "förmynderi", även när det bara är frågan om att lyfta fram forskningsresultat eller vedertagna och väl kända faktaförhållanden.

För att ta ett relaterat exempel ville Centerpartiets ungdomsförbund, CUF, nyligen avskaffa folkhälsoinstitutet med motiveringen: "Folkhälsa finns inte, hälsa är något individuellt. Folkhälsoinstitutet har som enda uppgift att lägga sig i människors liv och hur de ska leva dem. Det är dags för folkhälsoinstitutet att gå i graven.".

Är det att "lägga sig i" människors liv att följa upp forskning kring t.ex. hur barns uppväxtvillkor påverkar deras hälsa, undersöka orsakerna bakom olika former av allergier och överkänslighetsbesvär, eller redovisa sambanden mellan skolprestationer och föräldrainflytande i skolan? För en komplett förteckning av folkhälsoinstitutets publikationer se här.

Är inte kunskap relevant längre? Hur ska individer egentligen kunna fatta rationella beslut utan kunskap, eller välgrundade uppfattningar om olika handlingsmöjligheter och deras tänkbara konsekvenser? Eller är kunskapen i sig ett hot mot rätten att få fatta irrationella beslut?

Citatet hämtat från Dick Erixons blogg ovan verkar antyda någonting sådant - men i så fall hotar rimligen all kunskap friheten att inte bara fatta irrationella beslut, utan även hysa irrationella uppfattningar. Vi kanske då borde förbjuda forskning helt i frihetens namn, eller lägga ner den svenska skolan som ju i allra högsta grad försöker påverka både våra ungdomars uppfattningar och värderingar.

Fast nu är det ju inte så att vare sig folkhälsoinstitutet, socialstyrelsen eller skolan vill ta ifrån människor rätten att fatta irrationella beslut, eller hysa irrationella uppfattningar - möjligtvis försöka påverka människor, eller ge dem de kunskaper de behöver, för att i så hög utsträckning som möjligt kunna fatta så förnuftiga beslut som möjligt.

Det är knappast någonting vare sig fel eller frihetshämmande i det.

Andra bloggar:
Annarkia - "Stolligheter på frihetens altare"
Mitt i Steget - "Det som är svårt att mäta är värt att veta"
Alliansfritt Sverige - "CUF vill avskaffa folkhälsinstitutet"
Fredrik Axelsson - "Att syna folkhälsoinstitutet"
Eudoxa - "Lägg ner folkhälsoinstitutet"

Big Bang - besvär

Har fullständigt förälskat mig i serien The Big Bang Theory och sörjer att säsong 2 nu är slut. Det är inte förtvivlat många komediserier som håller måttet, så jag ser redan fram emot nya avsnitt till hösten. Abstinensbesvär på ingång!

Girl & the City

Så i Täby ska alltså 11 till 13-åriga flickor erbjudas att åka på shopping-läger för 1300:- om dagen. Bland aktiviteterna: besöka designers, shoppa, gå på spa och ”dricka latte varje dag”.

Vi hade svårt att tro att det här inte var ett skämt på arbetsrummet idag. Det är en ding, ding värld vi lever i. Undrar hur många föräldrar som nappar?

Släpper man in vad som helst på Aftonbladet Debatt?

Kristoffer Hell, vem det nu är (han har tydligen en masterexamen i strategic studies från universitetet i Aberdeen), presenterar en präktig konspirationsteori på aftonbladets debattsida som får mig att undra hur tokig man egentligen måste vara för att bli refuserad.

Vad handlar det om? Jo, Bildt och Reinfeldt konspirerar tydligen med den mystiska Bilderberggruppen i syfte att skapa amerikanskt världsherravälde, och göra Sverige till en lydstat. Något vi måste skydda oss mot eftersom ljusskygga amerikanska intressen ska ha planerat och genomfört 11 september för att skapa en förevändning för att anfalla Irak. De är alltså onda. Såklart.

Bevisen "hopar sig", enligt Hell.

Jomän.

Kritiken mot regeringens obefintliga krispolitik

Det är spännande att följa regeringens styvnackade motstånd mot alla former av försök att mildra den pågående krisen. I princip alla med någon form av ekonomisk auktoritet anser att de har fel:

Konjunkturinstitutet har länge förespråkat kraftiga stimulanser för att hålla uppe konsumtionen och förebygga uppsägningar i offentlig sektor, så även regeringens egna finanspolitiska råd, ekonomiprofessorer som Assar Lindbäck, Stefan de Wylder och Martin Flodén, SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist, ja t.o.m. DN:s ledarsida. Även högerorienterade bloggare som Danne Nordling har vid upprepade tillfällen kritiserat bristen på stimulanspolitik.

Anders Borg menar att det inte är ansvarsfullt att "riskera de statliga finanserna" och inteckna handlingsutrymmet då det ekonomiska läget kan förvärras ytterligare. Tyvärr är det väl så att just det att inte göra någonting i princip garanterar att det ekonomiska läget faktiskt kommer att försämras.

Regeringen hävdar gång på gång att krisen kommer utifrån och att det därför är fåfängt att göra någonting. Det är förvisso sant att vi inte kan öka efterfrågan utomlands på våra exportvaror (den flytande kronkursen hjälper emellertid till med det i viss mån), men vi kan trots allt undvika uppsägningar i andra delar av ekonomin. Bör vi då inte göra det?

Andra bloggar som har intressanta inlägg om detta:
Ekonomistas, In your face, Viskot,

Bloggare som är ute och cyklar:
Kent Persson (m) (som alltid skriver straight from partiprogrammet).

Så ont om tid

Det är typiskt att jag har så ont om tid att skriva när det är så mycket man vill kommentera. Alla tröttsamma centerförslag om allt från att legalisera prostitution (det är tydligen en "frihetsfråga"), till att avskaffa anställningstryggheten, regeringens fortsatta "let's do nothing"-strategi som svar på den ekonomiska krisen och, vad som irriterar mig mest, hyckleriet på borgerliga ledarsidor.

Jag får återkomma när tiden finns.