Guldfiskar

Ekot uppmärksammar att flera av toppkandidaterna i EU-parlamentsvalet varit soffliggare i tidigare val. Egentligen är det väl inte mycket att hänga upp sig på - men jag kan inte låta bli att tycka att flera av dem verkar tycka det är nödvändigt att ducka, och värja sig mot frågorna ekots reporter ställer.

Vad som är allra mest spännande är den plötsliga minnesförlusten, eller det annars fantastiskt usla minnet. Hur svårt är det att komma ihåg om man röstat i tidigare val?

"Jag är liksom litet osäker på om jag har gjort det eller inte. Det var ju några år sedan. Jag minns faktiskt inte om jag gjorde det", säger Margareta Sandstedt, tvåa på Sverigedemokraternas lista.

"[...] det är omöjligt att veta. Det var många år sedan.".

Är Margareta Sandstedt en guldfisk?

Det är svårt att ta en kandidat på allvar som inte kan "komma ihåg" sådana här saker. Jag tvivlar för övrigt på att hon faktiskt inte minns. Hon har helt enkelt inte röstat, något som man kan försvara på annat, rimligare, sätt, som hennes partikollega Sven-Olof Sällström som menar att han tidigare inte varit tillräckligt engagerad i politiken. Man måste ju faktiskt inte ha varit engagerad i politiken från födseln.

Å andra sidan menar han samtidigt att han inte röstade för att "det var ingen som sa åt mig att, du behöver gå och rösta nu för att vi ska få rätt personer i parlamentet"."

Inte vidare förtroendeingivande, kan tyckas.

Moderaternas Kristoffer Fjellner å sin sida uttrycker det så här: "Om det var så att jag inte skulle ha röstat är det något jag ångrar i dag, just för att då missade jag en chans att påverka det som jag i dag vet påverkar mig så otroligt mycket."

Om det var så...han minns alltså inte han heller, eller låtsas som att han inte gör det. Jag vet inte vilket som är värst. Tråkigt eftersom resten av svaret hade fungerat alldeles utmärkt om han bara bestämt sig för att inte försöka ducka.

Ps. Jag är för övrigt medveten om att det där med guldfiskars dåliga minne är en faktoid.