De moderata riksdagsledamöterna Jan R Andersson och Peder Wachtmeister har motionerat om att regeringen bör tillsätta en utredning för att granska vad de ser som en vänstervridning hos SR och SVT. Jag måste säga att jag har svårt att se någon vänstervridning - snarare har man väl på senare tid varit allt för undfallande och inte i tillräckligt mån kritiskt granskat t.ex. propagandistiskt nyspråk om "utanförskapet", konfronterat allianspolitiker som står och pratar goja om LAS effekter på ungdomsarbetslösheten osv. En regering bör väl för övrigt hårdgranskas, oavsett partifärg.
Kanske upprörs moderaterna över att public service-medierna inte i samma utsträckning som Dagens Nyheter är villiga propagandaorgan.
DN använder sig systematiskt av hårdvinklade opinionsundersökningar - eller selektiva läsningar av de undersökningar som verkar seriösa för att hamra in budskapet att regeringens politik är "åh så populär även bland LO-folket". I den senaste menar man att allt fler rödgröna väljare tar "Reinfeldts parti" bara för att många anser sig kortsiktigt ha "gynnats" av regeringens skattesänkningar. Det har jag också, personligen gynnats alltså, på kort sikt, det betyder inte att jag eller andra som tänker som jag gillar politiken. Tvärtom - jag anser att den i många avseenden är direkt katastrofal.
Att medierna i Sverige skulle vara vänstervridna är kvalificerat nonsens. Den svenska högern verkar tragiskt nog dra sig allt mer mot den överdrivna och kunskapsfientliga retorik vi sett hos de amerikanska republikanerna på senare år. Andersson och Wachtmeister ekar Rush Limbaugh och Bill O´Reilly, på samma sätt som Hägglund rakt av har stulit kulturkrigskonceptet. Det är oroväckande, för att uttrycka sig milt. Vad man försöker göra är att relativisera kritik - när regeringen får kritik vill man helt enkelt inte besvara den med sakargument, man vill istället ha det till att det bara är "den radikala vänsteröverheten" som protesterar, "elitisterna" som inte står ut med att högern företräder "verklighetens folk" - den hårt arbetande "vanliga människan" och att kritiken därmed inte förtjänar ett ordentligt svar.
Klassisk högerpopulism när den är som värst.
Andra bloggar: Ett hjärta rött, Kulturbloggen
lördag 10 oktober 2009
söndag 30 augusti 2009
Generalangreppen på LAS
Rasande men i stort obefogade attacker på LAS
Borgerliga politiker, bloggare och ledarskribenter har på senaste tiden gått till intensiva angrepp på Lagen om anställningsskydd. Se t.ex. följande artiklar:
"Lås ute Las" - Sydsvenskan
"Dags att ändra lagen om anställningsskydd" - Newsmill
"Nio av tio M-väljare vill modernisera arbetsrätten" - Företagarnas VD på DN Debatt
De huvudsakliga argumenten verkar vara:
1) att LAS måste avskaffas för att minska ungdomsarbetslösheten;
2) att LAS gör företagare mindra benägna att anställa eftersom det är svårt att göra sig av med personal man väl anställt;
3) att LAS är diskriminerande mot "unga och friska" medan den tvingar arbetsgivare att behålla "gamla och sjuka" och;
4) att LAS skapar "inlåsningseffekter" som "tvingar" kvar människor på arbetsplatser de inte trivs på för att behålla sin "plats i kön".
Flera, om inte alla, av dessa argument är ytterst tveksamma.
Vi kan börja med att det inte verkar som om just LAS är något större problem när det gäller ungdomsarbetslösheten. För det första är uppfattningen att nära 30% av våra ungdomar är arbetslösa en sanning med modifikation. Med den definition av arbetslöshet man nu använder räknas t.ex. ungdomar som studerar på heltid i gymnasiskolan eller vid universiteten men som vill ha ett extrajobb som arbetslösa. Tar man bort dessa ur statistiken hamnar siffran snarare runt 6-7%. Inte riktigt lika skrämmande, eller hur? För det andra är ungdomar i allmänhet inte arbetslösa länge. Ca 50% av deras arbetslöshetsperioder varar mindre än en månad.
På senare år har det blivit mycket lättare för arbetsgivare att visstidsanställa. Något man också gör i högre utsträckning än förr. Det betyder att unga byter jobb oftare än äldre och att de ofta korta perioderna mellan olika anställningar naturligtvis blir fler. Det tar därför längre tid för unga att få en tillsvidareanställning än tidigare och de saknar därför också inledningsvis den anställningstrygghet som LAS bidrar med. I en rapport till Finanspolitiska Rådet från juni i år kan man således läsa att den ökade ungdomsarbetslösheten "är ett resultat av ett mycket stort antal väldigt korta arbetslöshetsperioder. Möjligen kan utvecklingen förklaras av förändringar i vilka ungdomar som deltar i arbetskraften, den ökade användningen av tillfälliga anställningar och eventuellt också höjda minimilöner".
LAS missgynnar visserligen ungdomar i förhållande till äldre på arbetsmarknaden. Det är fullständigt klart. I en lågkonjunktur sägs de visstidsanställda upp först av alla vilket leder till att arbetslösheten bland unga ökar mycket snabbare än för andra grupper. Men i och med att unga lättare hittar nya arbeten och har högre naturlig rörlighet på arbetsmarknaden än de flesta äldre bidrar LAS samtidigt till att hålla nere den betydligt skadligare långtidsarbetslösheten. Det är en ganska rimlig "trade-off". I synnerhet som de flesta unga förr eller senare LAS:as in och får en starkare ställning på arbetsmarknaden i en fas av livet då de själva bättre behöver det skydd LAS kan ge dem.
I AMS prognos för arbetsmarknanden våren 2009 (sid 132) påpekar man också att arbetslösheten är ett övergående problem för de flesta ungdomar: "när väl konjunkturen vänder upp gynnas ungdomar i förhållande till andra grupper" (min kursivering).
Avskaffar man turordningsreglerna i LAS betyder det inte att det blir mycket lättare för ungdomar att finna anställning än vad det är nu. Däremot betyder det att de aldrig kommer att få någon anställningstrygghet och ingen annan heller.
Att LAS skulle göra arbetsgivare mindre benägna att anställa är också tveksamt. För det första har man massor av möjligheter att testa ny arbetskraft som det är i dagsläget. Dels genom möjligheten till allmän visstidsanställning vi redan nämnt, dels genom att man också har möjlighet att provanställa. För det andra kan företag med mindre än tio anställda göra två undantag från turordningsreglerna när man behöver säga upp personal pga arbetsbrist. Mer än 96% av de svenska företagen har mindre än 10 anställda. En undersökning från IFAU visar också att när undantagen infördes gjorde det ingen skillnad för företagens benägenhet att nyanställa. Däremot blev det en något större andel anställda i åldrarna 55-64 som fick gå vid neddragningar av personalstyrkan. Alla företag med kollektivavtal kan också förhandla med fackförbunden om undantag från turordningen. Något man ofta gör.
Att avskaffa turordningsreglerna skulle alltså inte göra så stor skillnad för möjligheten att säga upp arbetstagare i praktiken. Rimligen är kravet på ett avskaffande därför främst avsett att försvaga fackförbunden.
Som redan påpekats missgynnar LAS ungdomar i förhållande till äldre arbetstagare. Frågan är emellertid om det kan liknas vid något som liknar diskriminering. I en TCO-rapport kallad "Jakten på superarbetskraften" som bygger på en SCB-undersökning av arbetsgivares attityder till att anställa individer ur olika grupper i befolkningen, visar det sig att gruppen man var mest positivt inställd till att anställa var yngre under 30 år. Bara 1% av arbetsgivarna var negativt inställda till att nyanställa ur denna grupp. Andelen som var negativt inställda till att nyanställa någon i ålderskategorin 55+ var 14%. Siffran för långtidsarbetslösa 48% och hela 54% skulle inte vilja anställa någon som var sjukskriven från ett annat arbete, oavsett åkomma.
Det verkar onekligen som om de unga, åtminstone i utgångsläget, har det klart lättare att få ett arbete än de äldre. Av de som långvarigt hamnat utanför arbetsmarknaden är de äldre också kraftigt överrepresenterade. Under andra kvartalet i år var andelen som varit arbetslösa i mer än 26 veckor 13% i gruppen 15-24 år. Motsvarande siffra för gruppen 55-64 år var 47%.
Faktorer som drastiskt ökar risken att hamna i långvarig arbetslöshet är enligt AMS brist på utbildning, funktionshinder eller nedsatt arbetsförmåga samt utomeuropeisk bakgrund. Nedsatt arbetsförmåga gäller i högre utsträckning äldre arbetstagare och brist på utbildning är avsevärt lättare att åtgärda för yngre arbetstagare.
Gruppen ungdomar är med andra ord inte att betrakta som den svagaste på arbetsmarknaden. Långt ifrån. Att LAS bidrar till att stärka äldre arbetstagares situation på bekostnad av de yngre är således i viss mån berättigat, åtminstone ur ett strukturellt arbetslöshetsperspektiv. Personligen skulle jag vilja hävda att det är det också sett från ett övergripande rättviseperspektiv - men det är jag.
För den enskilde arbetsgivaren kan det naturligtvis vara negativt att inte fritt kunna göra sig av med förhållandevis "lågpresterande" arbetskraft och byta ut den mot t.ex. unga, friska och nyutbildade - men ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det uppenbart att turordningsreglerna bidrar till att skapa incitament för arbetsgivare att satsa på en god arbetsmiljö, kontinuerlig kompetensutveckling av personalen och att anpassa arbetsplatsen för att möjliggöra ett långt och produktivt arbetsliv.
Det hävdas ibland att vi alla behöver vara yrkesverksamma fler år än idag för att rädda välfärdens finansiering i framtiden. Skapar vi då en situation där det blir allt svårare för äldre arbetstagare att hålla sig kvar på arbetsmarknaden verkar det som om vi riskerar att allvarligt försvåra en sådan förlängning av det aktiva arbetslivet. Faktum är att det finns en del som tyder på att otrygga anställningar i sig är farliga för hälsan.
Det sista argumentet: att LAS bidrar till inlåsningseffekter, där en rädsla för att förlora sin anställningstrygghet gör att människor stannar på arbeten där de egentligen inte trivs eller t.o.m. far direkt illa, är knappast starkare än de andra argumenten.
Till att börja med gäller inlåsningseffekten rimligen i första hand de arbetstagare som antagligen av goda skäl ser sina chanser på arbetsmarknaden som begränsade. Har man inte mycket till formell utbildning, nedsatt arbetsförmåga eller en tidigare sjukdomsproblematik verkar det fullt rationellt att bevaka den anställning och möjlighet till försörjning man ändå har. I andra hand gäller det dem som prioriterar den sociala situationen på sin hemort och kan tänka sig att arbeta på en arbetsplats de egentligen inte gillar för att inte hamna i en sådan situation att de kan bli tvungna att flytta. Ingen av dessa grupper hjälper man genom att avskaffa anställningstryggheten.
Med tanke på att det finns många skäl att ifrågasätta de argument som nu riktas mot arbetsrätten finner jag det ytterst märkligt att LAS-motståndarna tillåts att fullständigt dominera debatten. Knappt ett knyst hörs till försvar från vare sig LO eller Socialdemokratin. Det finns några hedervärda undantag naturligtvis. TCO-bloggen Utredarna tar t.ex. ton ibland som här och här.
För mig känns det smått surrealistiskt när försvaret av LAS främst verkar komma från den moderata partistyrelsen. Det blir allt mer uppenbart att arbetarrörelsen fullständigt lämnat walk-over i en gren de borde dominera. När medielandskapet är så kompakt borgerligt som det ändå är ställs högre krav på opinionsbildning och agitation än vad man uppenbarligen förmår att prestera. Eller så har man bara gett upp.
Googla ordet "turordningsregler". Det är en lärorikt liten övning. Walk-over. Suck.
Edit (3/9): Några verkar ha vaknat till. Ett inlägg från Unionen på DN-debatt i veckan, Utredarna på TCO går mer på offensiven här och här. Samtidigt fortsätter propagandan och desinformationen oavbrutet på borgerliga ledarsidor. Var är socialdemokratin?
Borgerliga politiker, bloggare och ledarskribenter har på senaste tiden gått till intensiva angrepp på Lagen om anställningsskydd. Se t.ex. följande artiklar:
"Lås ute Las" - Sydsvenskan
"Dags att ändra lagen om anställningsskydd" - Newsmill
"Nio av tio M-väljare vill modernisera arbetsrätten" - Företagarnas VD på DN Debatt
De huvudsakliga argumenten verkar vara:
1) att LAS måste avskaffas för att minska ungdomsarbetslösheten;
2) att LAS gör företagare mindra benägna att anställa eftersom det är svårt att göra sig av med personal man väl anställt;
3) att LAS är diskriminerande mot "unga och friska" medan den tvingar arbetsgivare att behålla "gamla och sjuka" och;
4) att LAS skapar "inlåsningseffekter" som "tvingar" kvar människor på arbetsplatser de inte trivs på för att behålla sin "plats i kön".
Flera, om inte alla, av dessa argument är ytterst tveksamma.
Vi kan börja med att det inte verkar som om just LAS är något större problem när det gäller ungdomsarbetslösheten. För det första är uppfattningen att nära 30% av våra ungdomar är arbetslösa en sanning med modifikation. Med den definition av arbetslöshet man nu använder räknas t.ex. ungdomar som studerar på heltid i gymnasiskolan eller vid universiteten men som vill ha ett extrajobb som arbetslösa. Tar man bort dessa ur statistiken hamnar siffran snarare runt 6-7%. Inte riktigt lika skrämmande, eller hur? För det andra är ungdomar i allmänhet inte arbetslösa länge. Ca 50% av deras arbetslöshetsperioder varar mindre än en månad.
På senare år har det blivit mycket lättare för arbetsgivare att visstidsanställa. Något man också gör i högre utsträckning än förr. Det betyder att unga byter jobb oftare än äldre och att de ofta korta perioderna mellan olika anställningar naturligtvis blir fler. Det tar därför längre tid för unga att få en tillsvidareanställning än tidigare och de saknar därför också inledningsvis den anställningstrygghet som LAS bidrar med. I en rapport till Finanspolitiska Rådet från juni i år kan man således läsa att den ökade ungdomsarbetslösheten "är ett resultat av ett mycket stort antal väldigt korta arbetslöshetsperioder. Möjligen kan utvecklingen förklaras av förändringar i vilka ungdomar som deltar i arbetskraften, den ökade användningen av tillfälliga anställningar och eventuellt också höjda minimilöner".
LAS missgynnar visserligen ungdomar i förhållande till äldre på arbetsmarknaden. Det är fullständigt klart. I en lågkonjunktur sägs de visstidsanställda upp först av alla vilket leder till att arbetslösheten bland unga ökar mycket snabbare än för andra grupper. Men i och med att unga lättare hittar nya arbeten och har högre naturlig rörlighet på arbetsmarknaden än de flesta äldre bidrar LAS samtidigt till att hålla nere den betydligt skadligare långtidsarbetslösheten. Det är en ganska rimlig "trade-off". I synnerhet som de flesta unga förr eller senare LAS:as in och får en starkare ställning på arbetsmarknaden i en fas av livet då de själva bättre behöver det skydd LAS kan ge dem.
I AMS prognos för arbetsmarknanden våren 2009 (sid 132) påpekar man också att arbetslösheten är ett övergående problem för de flesta ungdomar: "när väl konjunkturen vänder upp gynnas ungdomar i förhållande till andra grupper" (min kursivering).
Avskaffar man turordningsreglerna i LAS betyder det inte att det blir mycket lättare för ungdomar att finna anställning än vad det är nu. Däremot betyder det att de aldrig kommer att få någon anställningstrygghet och ingen annan heller.
Att LAS skulle göra arbetsgivare mindre benägna att anställa är också tveksamt. För det första har man massor av möjligheter att testa ny arbetskraft som det är i dagsläget. Dels genom möjligheten till allmän visstidsanställning vi redan nämnt, dels genom att man också har möjlighet att provanställa. För det andra kan företag med mindre än tio anställda göra två undantag från turordningsreglerna när man behöver säga upp personal pga arbetsbrist. Mer än 96% av de svenska företagen har mindre än 10 anställda. En undersökning från IFAU visar också att när undantagen infördes gjorde det ingen skillnad för företagens benägenhet att nyanställa. Däremot blev det en något större andel anställda i åldrarna 55-64 som fick gå vid neddragningar av personalstyrkan. Alla företag med kollektivavtal kan också förhandla med fackförbunden om undantag från turordningen. Något man ofta gör.
Att avskaffa turordningsreglerna skulle alltså inte göra så stor skillnad för möjligheten att säga upp arbetstagare i praktiken. Rimligen är kravet på ett avskaffande därför främst avsett att försvaga fackförbunden.
Som redan påpekats missgynnar LAS ungdomar i förhållande till äldre arbetstagare. Frågan är emellertid om det kan liknas vid något som liknar diskriminering. I en TCO-rapport kallad "Jakten på superarbetskraften" som bygger på en SCB-undersökning av arbetsgivares attityder till att anställa individer ur olika grupper i befolkningen, visar det sig att gruppen man var mest positivt inställd till att anställa var yngre under 30 år. Bara 1% av arbetsgivarna var negativt inställda till att nyanställa ur denna grupp. Andelen som var negativt inställda till att nyanställa någon i ålderskategorin 55+ var 14%. Siffran för långtidsarbetslösa 48% och hela 54% skulle inte vilja anställa någon som var sjukskriven från ett annat arbete, oavsett åkomma.
Det verkar onekligen som om de unga, åtminstone i utgångsläget, har det klart lättare att få ett arbete än de äldre. Av de som långvarigt hamnat utanför arbetsmarknaden är de äldre också kraftigt överrepresenterade. Under andra kvartalet i år var andelen som varit arbetslösa i mer än 26 veckor 13% i gruppen 15-24 år. Motsvarande siffra för gruppen 55-64 år var 47%.
Faktorer som drastiskt ökar risken att hamna i långvarig arbetslöshet är enligt AMS brist på utbildning, funktionshinder eller nedsatt arbetsförmåga samt utomeuropeisk bakgrund. Nedsatt arbetsförmåga gäller i högre utsträckning äldre arbetstagare och brist på utbildning är avsevärt lättare att åtgärda för yngre arbetstagare.
Gruppen ungdomar är med andra ord inte att betrakta som den svagaste på arbetsmarknaden. Långt ifrån. Att LAS bidrar till att stärka äldre arbetstagares situation på bekostnad av de yngre är således i viss mån berättigat, åtminstone ur ett strukturellt arbetslöshetsperspektiv. Personligen skulle jag vilja hävda att det är det också sett från ett övergripande rättviseperspektiv - men det är jag.
För den enskilde arbetsgivaren kan det naturligtvis vara negativt att inte fritt kunna göra sig av med förhållandevis "lågpresterande" arbetskraft och byta ut den mot t.ex. unga, friska och nyutbildade - men ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det uppenbart att turordningsreglerna bidrar till att skapa incitament för arbetsgivare att satsa på en god arbetsmiljö, kontinuerlig kompetensutveckling av personalen och att anpassa arbetsplatsen för att möjliggöra ett långt och produktivt arbetsliv.
Det hävdas ibland att vi alla behöver vara yrkesverksamma fler år än idag för att rädda välfärdens finansiering i framtiden. Skapar vi då en situation där det blir allt svårare för äldre arbetstagare att hålla sig kvar på arbetsmarknaden verkar det som om vi riskerar att allvarligt försvåra en sådan förlängning av det aktiva arbetslivet. Faktum är att det finns en del som tyder på att otrygga anställningar i sig är farliga för hälsan.
Det sista argumentet: att LAS bidrar till inlåsningseffekter, där en rädsla för att förlora sin anställningstrygghet gör att människor stannar på arbeten där de egentligen inte trivs eller t.o.m. far direkt illa, är knappast starkare än de andra argumenten.
Till att börja med gäller inlåsningseffekten rimligen i första hand de arbetstagare som antagligen av goda skäl ser sina chanser på arbetsmarknaden som begränsade. Har man inte mycket till formell utbildning, nedsatt arbetsförmåga eller en tidigare sjukdomsproblematik verkar det fullt rationellt att bevaka den anställning och möjlighet till försörjning man ändå har. I andra hand gäller det dem som prioriterar den sociala situationen på sin hemort och kan tänka sig att arbeta på en arbetsplats de egentligen inte gillar för att inte hamna i en sådan situation att de kan bli tvungna att flytta. Ingen av dessa grupper hjälper man genom att avskaffa anställningstryggheten.
Med tanke på att det finns många skäl att ifrågasätta de argument som nu riktas mot arbetsrätten finner jag det ytterst märkligt att LAS-motståndarna tillåts att fullständigt dominera debatten. Knappt ett knyst hörs till försvar från vare sig LO eller Socialdemokratin. Det finns några hedervärda undantag naturligtvis. TCO-bloggen Utredarna tar t.ex. ton ibland som här och här.
För mig känns det smått surrealistiskt när försvaret av LAS främst verkar komma från den moderata partistyrelsen. Det blir allt mer uppenbart att arbetarrörelsen fullständigt lämnat walk-over i en gren de borde dominera. När medielandskapet är så kompakt borgerligt som det ändå är ställs högre krav på opinionsbildning och agitation än vad man uppenbarligen förmår att prestera. Eller så har man bara gett upp.
Googla ordet "turordningsregler". Det är en lärorikt liten övning. Walk-over. Suck.
Edit (3/9): Några verkar ha vaknat till. Ett inlägg från Unionen på DN-debatt i veckan, Utredarna på TCO går mer på offensiven här och här. Samtidigt fortsätter propagandan och desinformationen oavbrutet på borgerliga ledarsidor. Var är socialdemokratin?
onsdag 20 maj 2009
Guldfiskar
Ekot uppmärksammar att flera av toppkandidaterna i EU-parlamentsvalet varit soffliggare i tidigare val. Egentligen är det väl inte mycket att hänga upp sig på - men jag kan inte låta bli att tycka att flera av dem verkar tycka det är nödvändigt att ducka, och värja sig mot frågorna ekots reporter ställer.
Vad som är allra mest spännande är den plötsliga minnesförlusten, eller det annars fantastiskt usla minnet. Hur svårt är det att komma ihåg om man röstat i tidigare val?
"Jag är liksom litet osäker på om jag har gjort det eller inte. Det var ju några år sedan. Jag minns faktiskt inte om jag gjorde det", säger Margareta Sandstedt, tvåa på Sverigedemokraternas lista.
"[...] det är omöjligt att veta. Det var många år sedan.".
Är Margareta Sandstedt en guldfisk?
Det är svårt att ta en kandidat på allvar som inte kan "komma ihåg" sådana här saker. Jag tvivlar för övrigt på att hon faktiskt inte minns. Hon har helt enkelt inte röstat, något som man kan försvara på annat, rimligare, sätt, som hennes partikollega Sven-Olof Sällström som menar att han tidigare inte varit tillräckligt engagerad i politiken. Man måste ju faktiskt inte ha varit engagerad i politiken från födseln.
Å andra sidan menar han samtidigt att han inte röstade för att "det var ingen som sa åt mig att, du behöver gå och rösta nu för att vi ska få rätt personer i parlamentet"."
Inte vidare förtroendeingivande, kan tyckas.
Moderaternas Kristoffer Fjellner å sin sida uttrycker det så här: "Om det var så att jag inte skulle ha röstat är det något jag ångrar i dag, just för att då missade jag en chans att påverka det som jag i dag vet påverkar mig så otroligt mycket."
Om det var så...han minns alltså inte han heller, eller låtsas som att han inte gör det. Jag vet inte vilket som är värst. Tråkigt eftersom resten av svaret hade fungerat alldeles utmärkt om han bara bestämt sig för att inte försöka ducka.
Ps. Jag är för övrigt medveten om att det där med guldfiskars dåliga minne är en faktoid.
Vad som är allra mest spännande är den plötsliga minnesförlusten, eller det annars fantastiskt usla minnet. Hur svårt är det att komma ihåg om man röstat i tidigare val?
"Jag är liksom litet osäker på om jag har gjort det eller inte. Det var ju några år sedan. Jag minns faktiskt inte om jag gjorde det", säger Margareta Sandstedt, tvåa på Sverigedemokraternas lista.
"[...] det är omöjligt att veta. Det var många år sedan.".
Är Margareta Sandstedt en guldfisk?
Det är svårt att ta en kandidat på allvar som inte kan "komma ihåg" sådana här saker. Jag tvivlar för övrigt på att hon faktiskt inte minns. Hon har helt enkelt inte röstat, något som man kan försvara på annat, rimligare, sätt, som hennes partikollega Sven-Olof Sällström som menar att han tidigare inte varit tillräckligt engagerad i politiken. Man måste ju faktiskt inte ha varit engagerad i politiken från födseln.
Å andra sidan menar han samtidigt att han inte röstade för att "det var ingen som sa åt mig att, du behöver gå och rösta nu för att vi ska få rätt personer i parlamentet"."
Inte vidare förtroendeingivande, kan tyckas.
Moderaternas Kristoffer Fjellner å sin sida uttrycker det så här: "Om det var så att jag inte skulle ha röstat är det något jag ångrar i dag, just för att då missade jag en chans att påverka det som jag i dag vet påverkar mig så otroligt mycket."
Om det var så...han minns alltså inte han heller, eller låtsas som att han inte gör det. Jag vet inte vilket som är värst. Tråkigt eftersom resten av svaret hade fungerat alldeles utmärkt om han bara bestämt sig för att inte försöka ducka.
Ps. Jag är för övrigt medveten om att det där med guldfiskars dåliga minne är en faktoid.
tisdag 19 maj 2009
Socialstyrelsens "mörka och kalla sida"
Sydsvenskan hävdar i ledaren den 15/5 att socialstyrelsens hälso- och sjukvårdsrapport för 2009 för tankarna till makarna Myrdal och en "mörk och kall sida" av det socialdemokratiska välfärdssamhället: "den översåtliga blicken, den obetvingliga lusten hos dem som anser sig veta bättre att lägga andras liv tillrätta. Förmynderiet.".
Hmm. Vad är det egentligen socialstyrelsen skriver i den där rapporten?
Jo, man påpekar helt enkelt att många av de hälsoproblem människor har bottnar i livsstilsval och ibland osunda vanor som rökning, för stor alkoholkonsumtion, dåligt med motion och så vidare. Därför vill man arbeta mer förebyggande, informera mer om hälsofrågor och sambanden mellan dålig hälsa och olika livsstilsval.
Är det verkligen förmynderi?
Jomän. Den borgerliga bloggaren Dick Erixon kommenterar: "Det värmer i hjärtat att se att Sydsvenskan har en borgerlig människosyn, där människor inte bara är kugghjul i ett kollektivistiskt samhälle. Människor har rätt att besluta över sina egna liv, och de kan göra avvägningar som andra kanske inte skulle göra. Det tillhör livet. Och att människor inte är ofelbara är en insikt som borde finnas med i samhällsdebatten. Och det utan att tillgripa tvång och förmynderi från statens sida."
Det är bara det att det inte finns någonting i socialstyrelsens rapport som handlar om "tvång och förmynderi".
Faktum är att socialstyrelsen i sammanfattningen skriver: "Patientfokuserad hälso- och sjukvård innebär att vården ges med respekt och lyhördhet inför den enskilda individens specifika behov, förväntningar och värderingar.".
Det finns ibland en märklig tendens bland borgerliga sympatisörer att överhuvudtaget se information från myndighter som "pekpinnar" och "förmynderi", även när det bara är frågan om att lyfta fram forskningsresultat eller vedertagna och väl kända faktaförhållanden.
För att ta ett relaterat exempel ville Centerpartiets ungdomsförbund, CUF, nyligen avskaffa folkhälsoinstitutet med motiveringen: "Folkhälsa finns inte, hälsa är något individuellt. Folkhälsoinstitutet har som enda uppgift att lägga sig i människors liv och hur de ska leva dem. Det är dags för folkhälsoinstitutet att gå i graven.".
Är det att "lägga sig i" människors liv att följa upp forskning kring t.ex. hur barns uppväxtvillkor påverkar deras hälsa, undersöka orsakerna bakom olika former av allergier och överkänslighetsbesvär, eller redovisa sambanden mellan skolprestationer och föräldrainflytande i skolan? För en komplett förteckning av folkhälsoinstitutets publikationer se här.
Är inte kunskap relevant längre? Hur ska individer egentligen kunna fatta rationella beslut utan kunskap, eller välgrundade uppfattningar om olika handlingsmöjligheter och deras tänkbara konsekvenser? Eller är kunskapen i sig ett hot mot rätten att få fatta irrationella beslut?
Citatet hämtat från Dick Erixons blogg ovan verkar antyda någonting sådant - men i så fall hotar rimligen all kunskap friheten att inte bara fatta irrationella beslut, utan även hysa irrationella uppfattningar. Vi kanske då borde förbjuda forskning helt i frihetens namn, eller lägga ner den svenska skolan som ju i allra högsta grad försöker påverka både våra ungdomars uppfattningar och värderingar.
Fast nu är det ju inte så att vare sig folkhälsoinstitutet, socialstyrelsen eller skolan vill ta ifrån människor rätten att fatta irrationella beslut, eller hysa irrationella uppfattningar - möjligtvis försöka påverka människor, eller ge dem de kunskaper de behöver, för att i så hög utsträckning som möjligt kunna fatta så förnuftiga beslut som möjligt.
Det är knappast någonting vare sig fel eller frihetshämmande i det.
Andra bloggar:
Annarkia - "Stolligheter på frihetens altare"
Mitt i Steget - "Det som är svårt att mäta är värt att veta"
Alliansfritt Sverige - "CUF vill avskaffa folkhälsinstitutet"
Fredrik Axelsson - "Att syna folkhälsoinstitutet"
Eudoxa - "Lägg ner folkhälsoinstitutet"
Hmm. Vad är det egentligen socialstyrelsen skriver i den där rapporten?
Jo, man påpekar helt enkelt att många av de hälsoproblem människor har bottnar i livsstilsval och ibland osunda vanor som rökning, för stor alkoholkonsumtion, dåligt med motion och så vidare. Därför vill man arbeta mer förebyggande, informera mer om hälsofrågor och sambanden mellan dålig hälsa och olika livsstilsval.
Är det verkligen förmynderi?
Jomän. Den borgerliga bloggaren Dick Erixon kommenterar: "Det värmer i hjärtat att se att Sydsvenskan har en borgerlig människosyn, där människor inte bara är kugghjul i ett kollektivistiskt samhälle. Människor har rätt att besluta över sina egna liv, och de kan göra avvägningar som andra kanske inte skulle göra. Det tillhör livet. Och att människor inte är ofelbara är en insikt som borde finnas med i samhällsdebatten. Och det utan att tillgripa tvång och förmynderi från statens sida."
Det är bara det att det inte finns någonting i socialstyrelsens rapport som handlar om "tvång och förmynderi".
Faktum är att socialstyrelsen i sammanfattningen skriver: "Patientfokuserad hälso- och sjukvård innebär att vården ges med respekt och lyhördhet inför den enskilda individens specifika behov, förväntningar och värderingar.".
Det finns ibland en märklig tendens bland borgerliga sympatisörer att överhuvudtaget se information från myndighter som "pekpinnar" och "förmynderi", även när det bara är frågan om att lyfta fram forskningsresultat eller vedertagna och väl kända faktaförhållanden.
För att ta ett relaterat exempel ville Centerpartiets ungdomsförbund, CUF, nyligen avskaffa folkhälsoinstitutet med motiveringen: "Folkhälsa finns inte, hälsa är något individuellt. Folkhälsoinstitutet har som enda uppgift att lägga sig i människors liv och hur de ska leva dem. Det är dags för folkhälsoinstitutet att gå i graven.".
Är det att "lägga sig i" människors liv att följa upp forskning kring t.ex. hur barns uppväxtvillkor påverkar deras hälsa, undersöka orsakerna bakom olika former av allergier och överkänslighetsbesvär, eller redovisa sambanden mellan skolprestationer och föräldrainflytande i skolan? För en komplett förteckning av folkhälsoinstitutets publikationer se här.
Är inte kunskap relevant längre? Hur ska individer egentligen kunna fatta rationella beslut utan kunskap, eller välgrundade uppfattningar om olika handlingsmöjligheter och deras tänkbara konsekvenser? Eller är kunskapen i sig ett hot mot rätten att få fatta irrationella beslut?
Citatet hämtat från Dick Erixons blogg ovan verkar antyda någonting sådant - men i så fall hotar rimligen all kunskap friheten att inte bara fatta irrationella beslut, utan även hysa irrationella uppfattningar. Vi kanske då borde förbjuda forskning helt i frihetens namn, eller lägga ner den svenska skolan som ju i allra högsta grad försöker påverka både våra ungdomars uppfattningar och värderingar.
Fast nu är det ju inte så att vare sig folkhälsoinstitutet, socialstyrelsen eller skolan vill ta ifrån människor rätten att fatta irrationella beslut, eller hysa irrationella uppfattningar - möjligtvis försöka påverka människor, eller ge dem de kunskaper de behöver, för att i så hög utsträckning som möjligt kunna fatta så förnuftiga beslut som möjligt.
Det är knappast någonting vare sig fel eller frihetshämmande i det.
Andra bloggar:
Annarkia - "Stolligheter på frihetens altare"
Mitt i Steget - "Det som är svårt att mäta är värt att veta"
Alliansfritt Sverige - "CUF vill avskaffa folkhälsinstitutet"
Fredrik Axelsson - "Att syna folkhälsoinstitutet"
Eudoxa - "Lägg ner folkhälsoinstitutet"
onsdag 13 maj 2009
Big Bang - besvär
Har fullständigt förälskat mig i serien The Big Bang Theory och sörjer att säsong 2 nu är slut. Det är inte förtvivlat många komediserier som håller måttet, så jag ser redan fram emot nya avsnitt till hösten. Abstinensbesvär på ingång!
Girl & the City
Så i Täby ska alltså 11 till 13-åriga flickor erbjudas att åka på shopping-läger för 1300:- om dagen. Bland aktiviteterna: besöka designers, shoppa, gå på spa och ”dricka latte varje dag”.
Vi hade svårt att tro att det här inte var ett skämt på arbetsrummet idag. Det är en ding, ding värld vi lever i. Undrar hur många föräldrar som nappar?
Vi hade svårt att tro att det här inte var ett skämt på arbetsrummet idag. Det är en ding, ding värld vi lever i. Undrar hur många föräldrar som nappar?
tisdag 12 maj 2009
Släpper man in vad som helst på Aftonbladet Debatt?
Kristoffer Hell, vem det nu är (han har tydligen en masterexamen i strategic studies från universitetet i Aberdeen), presenterar en präktig konspirationsteori på aftonbladets debattsida som får mig att undra hur tokig man egentligen måste vara för att bli refuserad.
Vad handlar det om? Jo, Bildt och Reinfeldt konspirerar tydligen med den mystiska Bilderberggruppen i syfte att skapa amerikanskt världsherravälde, och göra Sverige till en lydstat. Något vi måste skydda oss mot eftersom ljusskygga amerikanska intressen ska ha planerat och genomfört 11 september för att skapa en förevändning för att anfalla Irak. De är alltså onda. Såklart.
Bevisen "hopar sig", enligt Hell.
Jomän.
Vad handlar det om? Jo, Bildt och Reinfeldt konspirerar tydligen med den mystiska Bilderberggruppen i syfte att skapa amerikanskt världsherravälde, och göra Sverige till en lydstat. Något vi måste skydda oss mot eftersom ljusskygga amerikanska intressen ska ha planerat och genomfört 11 september för att skapa en förevändning för att anfalla Irak. De är alltså onda. Såklart.
Bevisen "hopar sig", enligt Hell.
Jomän.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
